Skitblogg som aldrig funkar!
När jag behövde skriva i bloggen som allra mest, så är det klart att det inte fungerar. Var så arg på en kund igår så visste inte var jag skulle ta vägen! I slutet visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Det hade blivit fel i våra system så jag såg ett pris som inte var rätt, så det blev tydligen mycket mer när vi väl tecknade försäkringen. Hur ska jag kunna veta det? Det är ju inte direkt mitt fel. Så samtalet slutade när han sa ”Snälla, lilla, söta, rara gumman. Det är aldrig fel på datorer, bara på dom som knapprar på dom”. Alltså, menade han allvar? För det första kallar man inte mig för gumman, för det andra kallar man mig inte söt och rar när man egentligen menar det motsatta. För det tredje är jag dotter till en datakonsult, så jag vet fan vad jag håller på med när jag knapprar! Inkompetenta idiot till kund. Jag släppte honom, ville inte ha honom kvar i företaget. ”Ni förlorar en stor kund!”. Pssch. En stor kund? Det handlar om 4000 kr. Stor kund, my ass. Nu är inte jag så samarbetsvillig eller ödmjuk som ni märker. Men pratar man med mig på det sättet, så får man det inte på något annat sätt! Och det ska vara en vuxen människa? Hmpf!
Vi har väl mer eller mindre planerat helgen, och den blir lugn. Vi ska festa nästa helg när Robins kusin kommer istället. Vi tjejer är lite mer taggade på planerade utgångar och fester. Snacka om att man börjar bli vuxen då, haha. Jag måste ha tid på mig att göra mig iordning (man måste ju se bra ut), köpa alkohol (systemet stänger faktiskt kl 3 på lördagar) och fixa festhumöret (när man mulat i sig en påse godis – för det har man en lördag – är man inte så sugen på utgång). Är detta vad vi kallar dagens I-landsproblem? Borde nog införskaffa sånt i min blogg. Jag känner det. Jag är expert på I-landsproblem.
Min syster fick en av sina födelsedagspresenter igår. Hon har aldrig blivit klippt hos en riktig frisör och hennes hår såg ut som en riktig ormbunke – helt ärligt talat. Allt var helt jämnlångt och jag har länge försökt få henne att klippa sig. Nu visste jag att hon var festsugen och antagligen kommer röra sig ut på krogen på fredag, så därför ringde jag upp min kära vän Cecilia, för att se om dom hade tid på salongen. Det var skitbra, eller det blev skitbra. Hoppas hon är nöjd, bara. Heléne alltså.
