Tankar och funderingar ..
Jag orkade inte blogga något mer igår, orkade inte göra så mycket alls igår. För dom som aldrig har haft hund är det svårt att förstå att man tar till sig deras död så hårt, eller att man ens lägger en extra tanke på dom. Men Alex var speciell, alla hundar vi har haft är och har alltid varit speciella. Alex var den hund jag satt med hela natten när det tog slut med min första pojkvän, han sov alltid inne i mitt rum eller på sängen dom gånger han kände att jag var rädd, och han räddade oss från att gå vilse ett antal gånger. Dessutom har han räddat mig från en älg, men den historian har jag inte vågat dragit för mamma eller Jens ännu. Det var inte så allvarligt som det låter men hade blivit översprungen om det inte vore för Alex, var ett par år sen nu.
Jag tar hårt på att han inte finns längre, för jag vet att jag inte kommer kunna sätta mig ner och krama om honom när jag är ledsen. Jag kommer inte höra honom skälla av glädje de gånger man kommer och/eller känna hans kärleksnafs för att säga hej. Det är tungt, det är jävligt tungt. Oavsett om ni förstår det eller inte – så är jag ledsen och det känns som man har förlorat en av sina familjemedlemmar. För det var precis vad Alex var, vem ska öppna våra julklappar och födelsedagspresenter nu? Vem ska Isak få en snyting av när han försöker brotta ner mig? Alex var speciell, åtminstone för oss. Så nu vet ni ..
Kom i en diskussion om att katter och hundar är olika, och har olika relation till sina ägare. I mina ögon (jag är kattägare, kom ihåg det) är det inte samma relation till en hund, som till en katt. Mina katter är väldigt mysiga och kommer gärna fram och gosar, men de klarar sig oftast själva. Katterna känner inte när jag är ledsen (eller jo det gör dom nog) men dom kommer inte fram och slickar en i ansiktet för att man är ledsen, de lägger sig inte i sängen och sover tillsammans med dig för att dom känner att du är rädd för något. De skyddar dig inte på det sättet en hund gör. Jag älskar mina katter och skulle bli hur ledsen som helst om de försvann, men det är fortfarande annorlunda med en hund. Det är en annan relation – det är vad jag menar.
Åh, Alex..

november 16th, 2008 at 7:54 e m
Ja, Alex var speciell. men skrämma Älgar, det var han bäst på..
Idag söndag har husse börjat bli social igen.. han TALAR med oss. Isak har blive en riktig MATTEhund nu.. förjer mej överallt.. men Jens var så deppad sedan torsdags.. och orkade inte med sig själv. Isak kände sig inte trygg med det utan klev över och är min.. men det har han ju alltid varit.. han behöver juinte var instängd.. följer mig fast grannes hund är ute.. och så har vi /han fått nya kompisar.. idag var Isak och LEKTE med Kalle.. en svart hund.. som en Flatcoted retriver.. och de LEKTE verkligen.. och så har han hälsat på katter.. försiktigt och de gillade Isak.. så vi måste ömma för Isak,, han är nog ledsen.. Alex ”dundrade” ju rakt över honom.. och Isak blev så chockad.. han har föllt massa hår sedan torsdags.. och inte heller så har han letat efte Alex.. så visst förstår han.. och sörger.. men vi är snart tillbaka i vardagen men gråter ofta.. är inte LIKA svullen idag i ansiktet.. ÄLSKADE ALEX.. vi kommer alltid minnas dej.. och alla dina bustag..