Jag raderade min senast post. Kände att det var av dubbelmoral då jag gnäller över min nya mobiltelefon i ett stycke i texten, och nästa försöker försvara mig som överklassunge. Men det är jag inte. Jag är absolut ingen överklassunge. För två år sen använde jag inte ens kjol! Det är rätt sjukt. Nu när folk träffar mig så är jag nog en av de mest tjejiga med massa smink, kjolar och klänningar i hela garderoberna. Ja ni, folk förändras relativt snabbt.
Jag blir lite konfunderad ibland. Jag har många bra vänner om jag gärna umgås med. Jag är sådan, jag har hellre några riktigt goda vänner än flera ytliga. Mina vänner känner mig verkligen, de vet allt om mig och jag berättar gärna saker för dom. Det är så det ska vara. Men, alltså, hur kan någon säga att man är en av de bättre vännerna då man aldrig får reda på något? Det är inte bara en persons ansvar utan en relation inkluderar två personer, det vet jag. Men – allt kan inte lastas på en enda person. Det finns relationer som ger positiv energi, och de finns dom som ger negativ energi. Den här är en av de sistnämnda ..

december 7th, 2008 at 4:19 e m
HAhaha.. Du är INTE en överklass unge.. men när du var liten så hade du BARA kjol, smycken, rosa-cerat/labello och klipperiklopp-skor.. till och med i skogen.. du klättrade i berg och träd med tyllkjol och klackskorna.. de RÖDA med svart rosett.. sedan de svarta.. Dagis personalen var SÅ imponerade av dej.. TROTS din klädsel var du snabbast och bästa klättraren och sprintern på gården.. fråga dina arbetskamrater/skolkamrater?!.. det fanns väl någon där som kände dej från dagis/skoltiden.. Ronja.. ex.. Det var när du blev 8-9 år du blev innebandy tjejen med softisbyxor.. nerhasade och korta linnen… HAHAHA
Mormor blev ju HELT förfasad över DEN förändringen..
Så
Egentligen tar du bara igen förlorad tid..
Men du är SÅ VACKER..